Kent Asp skriver på DN Debatt att den ideologiska klyftan ökat mellan å ena sidan journalister och å andra sidan väljare samt politiker. Detta eftersom väljare och politiker gått åt höger medan journalisterna stannat kvar på vänsterkanten. Ett problem med studien är att begreppen vänster och höger kan ges väldigt olika innebörder. Historiskt sett är liberalismen en vänsterrörelse, och internationellt sett är svensk borgerlig politik tämligen vänsterorienterad (i synnerhet vad gäller kulturella frågor och så kallade moralfrågor men också i välfärdspolitiken). Det är därför fullt möjligt att rösta borgerligt och identifiera sig som vänster. Asps studie visar att journalister som röstar borgerligt i allmänhet placerar sig längre till vänster än vad borgerliga väljare och politiker gör. Detta skulle kunna bero på att de tack vare sin utbildning har större kunskaper om historia och samhälle och därför är mindre benägna att identifiera sig som höger även om de röstar borgerligt. Sedan kan det förstås också finnas en generell kultur inom journalistyrket som försvårar en sådan identifiering (detsamma lär gälla inom t.ex. finansbranschen men i omvänd riktning).
För att undvika problem av detta slag vore det bättre om man undersökte journalisters, väljares och politikers ställningstagande i konkreta politiska frågor och utifrån dessa placerade in dem på en höger-vänsterskala.
Exkurs 1: Jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att journalister står till vänster om väljare och politiker också vad gäller deras ställningstaganden i konkreta politiska frågor. Detta eftersom de kan antas ha en större kännedom om samhällsvetenskaplig forskning, vilken underminerar föreställningen om fritt handlande individer som utan vidare kan hållas ansvariga för sina egna val (i ojämlika samhällen). Man kan omfatta en liberal uppfattning om rättvisa som lika möjligheter snarare än en mer radikal uppfattning om rättvisa som lika utfall och ändå - eller snarare på grund av detta ställningstagande - vilja ha en stark, intervenerande och omfördelande stat (som alltså understödjer individers lika möjligheter). Se detta inlägg.
Exkurs 2: Om journalister står till vänster politiskt kan detta uppfattas som en önskvärd balansering av den borgerliga dominansen vad gäller dagstidningarnas ledarsidor samt ekonomijournalistiken.
För att undvika problem av detta slag vore det bättre om man undersökte journalisters, väljares och politikers ställningstagande i konkreta politiska frågor och utifrån dessa placerade in dem på en höger-vänsterskala.
Exkurs 1: Jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att journalister står till vänster om väljare och politiker också vad gäller deras ställningstaganden i konkreta politiska frågor. Detta eftersom de kan antas ha en större kännedom om samhällsvetenskaplig forskning, vilken underminerar föreställningen om fritt handlande individer som utan vidare kan hållas ansvariga för sina egna val (i ojämlika samhällen). Man kan omfatta en liberal uppfattning om rättvisa som lika möjligheter snarare än en mer radikal uppfattning om rättvisa som lika utfall och ändå - eller snarare på grund av detta ställningstagande - vilja ha en stark, intervenerande och omfördelande stat (som alltså understödjer individers lika möjligheter). Se detta inlägg.
Exkurs 2: Om journalister står till vänster politiskt kan detta uppfattas som en önskvärd balansering av den borgerliga dominansen vad gäller dagstidningarnas ledarsidor samt ekonomijournalistiken.
