Om Sverigedemokraterna älskade Sverige

Sverigedemokraterna brukar hävda att de älskar Sverige och står upp för det typiskt svenska, vare sig det handlar om midsommarfirande eller folkhemspolitik. Men om man frågar människor utomlands vad de förknippar med Sverige så är svaret ofta en långtgående feministisk politik. Det tycks därför som att feminism är utmärkande för Sverige, eller ”typiskt svenskt”. Men Sverigedemokraterna är ju emot feminism. Hur går detta ihop? Det gör det knappast. Vad som är ”typiskt svenskt” förändras över tid och varje önskemål om bevarande av kulturen förutsätter ett godtyckligt val av tidpunkt som avgränsar vad som ska bevaras och inte bevaras (denna invändning drabbar för övrigt också vissa former av separatistisk mångkulturell politik). En mer rimlig konservativ hållning vore att bejaka, eller åtminstone acceptera, förändringar av kulturen så länge dessa är gradvisa och inte omstörtande. Inklusive förändringar i feministisk riktning.

Exkurs: Alternativet är en perfektionistisk politik där man hävdar att de traditioner och värden som präglade Sverige på 1950-talet ska återskapas i detalj och bevaras för all framtid. En sådan politik finner dock inget stöd i Sverigedemokraternas partiprogram, där den egna politiken beskrivs som socialkonservativ.