Ursprungligen motiverades demokratisk vänsterpolitik (dvs liberalism och socialdemokrati) till stor del av viljan att avhjälpa nöd och lidande, vad vi kan kalla för steg 1. Hos vänsterliberaler och socialdemokrater fanns även en mer ambitiös önskan om att ge individer någorlunda lika möjligheter i livet, steg 2. Steg 1 har i princip genomförts i alla demokratier med undantag för USA, även om finanskrisen med efterföljande åtstramningspolitik i vissa länder inneburit framväxten av en ny fattigdom. Steg 2 har knappast genomförts någonstans utom möjligen i Skandinavien på 70-talet. I kampen för att genomföra steg 2 bör vänstern, enligt min mening, prioritera satsningar på förskola och skola samt ett progressivt skattesystem hellre än rak omfördelning genom olika bidragssystem, då de sistnämnda är enklare för motståndarsidan att angripa.
