Traditionellt sett skiljer man i
språket mellan djur och människor, som båda är biologiska
varelser. Människan är enligt detta sätt att kategorisera inte ett djur. För att människan ska
kunna kallas ett djur krävs att kategorin djur görs synonym med den
överordnade kategorin biologiska varelser. Själv anser jag att
skillnaderna mellan människor och djur är så kvalitativt
betydelsefulla att den traditionella kategoriseringen bör behållas.
Dessa skillnader syns inte på den genetiska nivån – vi delar
nästan samtliga gener med en schimpans och flertalet med ett
grässtrå – men är uppenbara när man studerar skillnaden i
psykologiska egenskaper, kultur, samhällen osv. Det finns en tendens
hos människor (särskilt naturvetare) att vilja reducera fenomen
till en ”lägre” nivå: psykologi reduceras till biologi som
reduceras till kemi som reduceras till fysik. Till slut är vi alla
”bara” supersträngar. Problemet är att man då missar
verklighetens komplexitet: som de så kallade kritiska realisterna
påpekar finns kvalitativa skillnader (”emergenta egenskaper”)
mellan olika nivåer (”stratan”) i verkligheten, och de olika
nivåerna kan inte reduceras till varandra utan måste studeras var
för sig och i relation till varandra. Det är dessa olika nivåer i
verkligheten som motiverar en åtskillnad mellan djur och människor.
