Jag är hundra procent republikan men låt mig testa en tanke: Man kan grovt sett skilja mellan två slags mentaliteter, en pragmatisk och en principiell. Människor med pragmatisk mentalitet stödjer monarkin eftersom de tycker att kungafamiljen är trevliga och gör bra pr för Sverige och eftersom de gillar pompa och ståt, kunglig glans etc. De gillar även svenska kyrkan (utan att nödvändigtvis tro på en gud) eftersom den bär på ett svenskt kulturarv, sköter om vackra kyrkor och hjälper utsatta människor. Människor med principiell mentalitet är emot monarkin eftersom de motsätter sig att ämbeten går i arv, att man visar underdånighet inför ”överheten” och att man hyllar en tradition som historiskt sett varit förtryckande. På samma sätt ogillar man svenska kyrkan, eller man är iaf inte medlem eftersom man inte tror på en gud och anser att religionens roll i historien varit negativ. Det handlar alltså om ideologiskt och/eller moraliskt baserade argument snarare än argument som utgår från ekonomisk nytta, kompetens och annat (som iofs kan vara principbaserade men räknas som "pragmatiska" i min terminologi).
I debatten om monarkin talar dessa grupper förbi varandra. De med en pragmatisk mentalitet använder pragmatiska argument, och de med en principiell mentalitet använder principiella argument – man ser inte eller tar inte motståndarsidans argument på allvar. Om man ser strikt pragmatiskt på frågan så är nog det svenska kungahuset att föredra framför en republik. Det ger mer glädje till (delar av) folket, mer valuta för pengarna (bättre pr) och man undviker att politisera ämbetet. Men strikt principiellt är monarkin svår att försvara.
Och här är twisten: människor med en principiell mentalitet, däribland jag själv, ser sig gärna som representanter för den ”goda” sidan. Men en principiell mentalitet kan bli problematisk om den leder till fanatism. Ta t.ex. religiösa fundamentalister som betonar vikten av att följa vissa principer även om de leder till misär och olycka. Människors liv och glädje (sex, dans och sång med mera) ses som underordnat det man anser vara de rätta principerna. En principiell mentalitet förenar republikaner och religiösa fundamentalister, även om de första står för demokratiska principer och de senare för antidemokratiska principer. Den principiella mentaliteten som sådan är därför inte alltid positiv utan tvärtom ofta problematisk om den går till överdrift.
Exkurs: Jag finner det lite märkligt med människor som är enormt engagerade i frågan om monarkins vara eller icke-vara, som om det inte fanns större samhälleliga problem och orättvisor. Liberaler ogillar monarkin för att den strider mot principen om alla individers lika möjligheter, samtidigt som det liberala klassamhället i praktiken hela tiden underminerar denna princip (såvida den inte tolkas strikt formellt).
