Förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet har lett till en kritikstorm från medlemmar inom partiet som menar att programmet är alltför nyliberalt med idéer om att tillåta månggifte, avskaffa skolplikten och släppa invandringen fri. Kritiken visar på svårigheterna att utforma en visionär politik i dagens Sverige, vare sig visionerna är liberala, socialistiska eller något annat. Partierna tvingas in i den så kallade politiska "mitten" av medierna som förlöjligar - istället för att kritiskt diskutera - förslag som ovanstående eller förslag om t.ex. medborgarlön/basinkomst och sänkt arbetstid. Den svenska politiska kulturen är fundamentalt anti-intellektuell och pragmatisk, på gott och ont.
Hur som helst finns det en betydande del av den svenska väljarkåren som skulle kunna sympatisera med och rösta på ett nyliberalt/libertarianskt parti. Jag skulle uppskatta denna andel till kanske 15% av väljarna - särskilt unga människor som idag röstar borgerligt eller på Piratpartiet. Men det finns inget libertarianskt parti som är i närheten av riskdagen eftersom de inte når ut i mediebruset. Det krävs att en känd person - med högre trovärdighet och mer folklig profil än Alexander Bard - kan agera affischnamn för partiet, såsom Gudrun Schyman gjorde för Feministiskt initiativ. Dagens borgerliga allians med fyra partier är en historisk tillfällighet som ganska illa passar samtidens politiska landskap. Det vore betydligt bättre - ur ett representativitetsperspektiv - om det fanns ett allmänborgerligt socialliberalt parti, ett libertarianskt parti och ett värdekonservativt parti. Frågan är dock om de två sistnämnda skulle kunna regera tillsammans när deras ståndpunkter i kultur- och moralfrågor så kraftigt skiljer sig åt.
Jag tror att libertarianismen har framtiden för sig. Unga människor fostras i en anti-auktoritär anda där självförverkligande och tolerans är honnörsorden och med ökat välstånd krävs mindre statligt ingripande för att omfördela resurser och skydda utsatta individer. Själv menar jag att libertarianer - i ett övergångsskede (innan överflödssamhället är en realitet) - bör stödja en medborgarlön/basinkomst som möjliggör avskaffande av byråkrati och statliga tvångsapparater samt idealet om anställning som ett kontrakt mellan två fria parter.
Exkurs: Jag förutspådde i min avhandling att skolplikten skulle komma att utmanas från borgerligt håll i framtiden, efter att Björklunds auktoritära/konservativa/populistiska utbildningspolitik övergivits. Kanske är jag redan på väg att få rätt.
DN
Hur som helst finns det en betydande del av den svenska väljarkåren som skulle kunna sympatisera med och rösta på ett nyliberalt/libertarianskt parti. Jag skulle uppskatta denna andel till kanske 15% av väljarna - särskilt unga människor som idag röstar borgerligt eller på Piratpartiet. Men det finns inget libertarianskt parti som är i närheten av riskdagen eftersom de inte når ut i mediebruset. Det krävs att en känd person - med högre trovärdighet och mer folklig profil än Alexander Bard - kan agera affischnamn för partiet, såsom Gudrun Schyman gjorde för Feministiskt initiativ. Dagens borgerliga allians med fyra partier är en historisk tillfällighet som ganska illa passar samtidens politiska landskap. Det vore betydligt bättre - ur ett representativitetsperspektiv - om det fanns ett allmänborgerligt socialliberalt parti, ett libertarianskt parti och ett värdekonservativt parti. Frågan är dock om de två sistnämnda skulle kunna regera tillsammans när deras ståndpunkter i kultur- och moralfrågor så kraftigt skiljer sig åt.
Jag tror att libertarianismen har framtiden för sig. Unga människor fostras i en anti-auktoritär anda där självförverkligande och tolerans är honnörsorden och med ökat välstånd krävs mindre statligt ingripande för att omfördela resurser och skydda utsatta individer. Själv menar jag att libertarianer - i ett övergångsskede (innan överflödssamhället är en realitet) - bör stödja en medborgarlön/basinkomst som möjliggör avskaffande av byråkrati och statliga tvångsapparater samt idealet om anställning som ett kontrakt mellan två fria parter.
Exkurs: Jag förutspådde i min avhandling att skolplikten skulle komma att utmanas från borgerligt håll i framtiden, efter att Björklunds auktoritära/konservativa/populistiska utbildningspolitik övergivits. Kanske är jag redan på väg att få rätt.
DN
